Djungelvrål

Jag kom, jag såg, jag segrade!:P Eller i alla fall kändes det så.. Trodde jag skulle vara ultranervös för att stå på scenen de byggt upp i Forumhusets foajé. Dessutom fanns där strålkastare, mikrofoner och ganska mycket folk. Och där skulle jag stå och hålla ett Lovtal till mammorna??? Men när jag kliver upp där på scenen var all nervositet som bortblåst! Det kändes nästan helt normalt.:P Det kändes jättekul helt enkelt! Jag ignorerade att det var annat folk i lokalen och det ljud de åstadkom och riktade in mig på min grupp som stod där nedanför. Och de tyckte att jag talade lugnt och normalt. En tjej sade att man blev glad av att höra mig. Det var ju kul att höra.:)

Jag vet att jag sade att det i början av retoriken kändes konstigt och ett tag funderade jag på om jag skulle skita i det totalt och jobba istället. Är så glad att jag inte gjorde det. För det här är bland det roligaste jag någonsin gjort! Har alltid haft en skräckblandad förtjusning att stå framför folk för att hålla tal eller redovisning, men nu när jag har en utbildning i det i ryggen känns allting mycket lättare.:) Jag önskar nästan att det skulle komma någon situation snart som jag skulle kunna praktisera allt jag lärt mig på. Ska ju i och för sig på bröllop, men jag har inte den relationen till brudparet att jag skulle göra det... Aja, det kommer väl snart ändå.:)

Nehej, nu ska jag fixa med annat. Ha det fint!